Den 9 juni 2002, dagen som började så bra. sommarlov, sol och värme utanför dörren, sovmorgon men när ja väl upptäckte att mitt hjärta skulle gå i bitar när dagen var slut fick hela dagen att tyna bort. i väntan på en förbättring som slutade i tårar. den dagen då vi 7 blev 6. dagen jag helst av allt vill glömma men ändå för evigt komma ihåg, för den dagen, var den sista vi hade tillsammans.

Jag saknar dej och tänker på dej så himmla ofta. 10 år senare och du kommer alltid finnas hos mej vart jag än går. min bästa vän, mitt hjärtas hjärta. du fanns alltid där för mej.

jag saknar dej så ofattbart mycket.

Kling, en dag ska vi återförenas och det kommer vara den finaste dagen någonsin.

Den 9 juni 2006, en dag som jag släppte taget från allt kaos. Dagen då vi för första och sista gången var samlade på ett och samma ställe för att vara tillsammans. En dag i firandets namn. Visselpipor och champagne som en aptitretare som så sakta skulle bli dessert. men ack vad fort dagen tog slut. jag önskar att man kunde få göra om detta varje år. att få fira och bara bry sej om inget. att kunna släppa allt och känna sej fri från alla scheman och skolgårdar.

en dag i både sorg och skratt. dels för stunden och dels för åren som gått.

studenten, dej vill jag fira om och om igen!

som ett litet rus på vägen - idag vägde jag 64kg :)