imorse fick jag sova ut för första gången på 2 veckor i min egna säng. hur underbart som helst.

gick upp och duchade, åt fattiga riddare och bara mös.

sen kom basti å felicia förbi å fixade trådlöst internet här hemma. hur skönt som helst, d e nu man önska att d satt en inbyggt laddare i datorn så man slapp den sladden.

vid 2 tiden körde jag rasmus till malmö. han e nu i polen och ska jobba där ca 6 veckor. så nu är det endast jag och my hemma. tomt och tråkigt.

hoppas veckorna går fort nu.

har bunkrat upp med massa mys framför teven, sista snackset för detta året! imorron ska jag simma efter jobbet, kan nog bli skönt. får springa ner och upp ur vattnet så man slipper visa sej.. bläää. :P

well well, lite pics från senaste rundan.

Människan är en obligatorisk organism och vårt beteende styrs helt av hur de olika delarna av hjärnan ser ut och vad som händer i den.

i fredes satt jag i soffan med katten och tog d så lungt vi bara kunde. spotify va på och vi mös som bara den.

när klockan va runt halv 12 på kvällen ringde min syster och skrek att hon blivit anfallen av en hund. jag slängde på mej skorna å jackan å körde så snabbt jag bara kunde och när jag kom fram stod hon i köket å prata i telefon, hon var chokad, rädd och ledsen. vi körde till akuten där även polisen gjorde lite förhör om vad som hänt.

vi kom hem vid 2 tiden och var rädda bara av att gå ut ur bilen och in i huset. tänk om den kom igen. tänk om inte hundens (som förövrigt var en rottweiler) ägare varit med, vad hade hänt då?

jag sov över hos henne och dan därpå vågade vi oss knappt ut. vi tog bilen och hunden för att köra ngn annanstans där vi kunde gå ut med vår lilla tax.

så till resultatet av polisens arbete.

igår hade min syster kontakt med en polis som skulle försöka nå ägaren som inte ens är bokförd på adressen han bor på och ngt nummer va inte lätt att hitta, tillslut fick jag fram nästan allt om ägaren och ringde polisen själv för att berätta allt. änn har ingenting hänt.

på förhöret sa dom att polisen skulle åka ut samma kväll för att berätta allt som hänt. men än har inget skett. jag förstår att polisen säkert har mycket att göra men ska vi behöva leva i skräck bara för att gå utanför dörren?

vår största önskan är att ta bort hans hundar som ändå lever i hundgårdar hela dagarna förutom sena kvällar då han rastar dom en och en då han inte kan kontrollera dom. han har dom i koppel men varför ska man ha det när man ändå inte håller i d?

det största han kan få just nu är munkorg men dom lär han väll glömma att sätta på. han bryr sej inte det minsta om vad som hänt eller kan hända. han vänder på klacken å säger -det är inte så farligt.

Hur långt ska det få gå innan man aggerar?

om bara 1 timme landar dom, jag ska snart hem till taxen å rasta han sen beger jag mej till pappa ett tag för att sen bege mej hemmåt. ska äntligen få sova hemma. blev lite drastiskt i fredes kväll så jag fick sova hos föräldrarna med syrran, sen stanna jag där hela helgen tills idag.

ska bli så skönt att få sova i sin egen säng nu, ögonen håller på att rammla ut så torra dom är. glömde såklart mina glasögon hemma igår så jag fick sova med linserna inatt. dessutom e jag dundertrött.

på lördag åker rasmus till polen å jobbar, då har jag hela lägenheten för mej själv i hela 6 veckor. får se om jag orkar stå ut att va ensam. lite van e man ju ändå så det ska nog gå bra.

sitter just nu och försöker hitta en ny kamera till mamma. hon är nere på cypern denna veckan och myser med bror, madde och felicia.

hade så gärna följt med.

mamma va nere vid stranden och skulle ta foto på felicia, dock var det otroligt höga vågor så rätt som det var stod både mamma och kameran i vågen och hamnade under vatten. typiskt.

nångång har jag ångrat att jag inte tagit med mej min kamera men så kan ju alltid just detta hända.

hade min blixt på min gamla kamera fungerat hade hon fått den direkt. men ska försöka se om det finns ngn därute som kanske vill köpa den ändå.

funderar även på om jag gjorde ett bra köp när jag köpte min nya systemkamera, man kan säkert göra jättebra saker med den men jag vet inte, det känns inte rätt. för det priset kan man nog få lite mer för pengarna.

åter till slavandet!

snart beger jag mej till syrran för att sen åka till pappi.

det bästa är att jag endast bor ca 300m därifrån denna veckan.

innan dess fick man köra från hbg till lund varje dag, och innan lund skulle man inom hunden så han kom ut.

jag nollställde mätaren igår förmiddags och redan nu har bilen rullat 15mil.

rasmus åker till polen och tyskland om ca 2 veckor, då ska jag även påbörja mitt nya liv. mitt shema ser ut som följande:

• Måndag - Simmning
• Tisdag - PW
• Onsdag - Styrketräning
• Torsdag - Simmning
• Fredag - PW
• Lördag - Styrketräning
• Söndag - Vila

jag kommer självklart börja lungt för att sen trappa upp både tempo och tid. men det är en bra början.

hoppas det håller i sej. kommer även endast äta kött och sallad som middag och smoothie å frukt som mellanmål. frukosten kanske kommer bestå av knäckebröd =)

snacks = majskrokar.

förslag på mat?

spring, lr skena skulle jag behövt istället för att gå.

såg att en kompis joinat ett handbollslag igen efter alla år som gått. och hur avis och sugen blev jag nudå?

önskar bara att jag hållt igång alla dom åren jag haft uppehåll från mitt älskade handbollsspel.

på ett sätt känns det bra att jag såg just den bilden för jag känner mej galet peppad och tusen gånger mer inspirerad att en dag få gå ut å känna mej på allra bästa sätt.

jag vill inget mer än att stå där med klistret redo att fånga bollen, att ta dom där tre stegen och avlossa skott, att känna sammanhållningen i laget både i anfall och försvar. att kunna hjälpa och att få hjälp är nog det bästa som finns där ute. att höra bänken skrika för att peppa alla som kämpar.

att bara kunna ge och få tillbaka.

hur ska jag någonsin kunna känna, tycka lr lita på ngn som aldrig ger en ngt tillbaka.

i över 24 år tillsammans har vi bråkat, gråtit och hatat varandra men den sammanhållning som finns mellan oss gör så att inget av just det där skuggar sanningen som finns långt inne.

hur kan man hålla allt inom sej, utan att berätta eller förklara. är det undanflykter för att inte du orkar? men hör då här, jag eller rättaresagt Vi orkar lyssna och vara där för dej men om vi aldrig får någon respons så kommer vi så småningom inte längre fråga.

Du tar oss för givet